Clap your hands say yeah right

I enhanced the camera model slightly. Now it handles depth of field quite ok … as can be seen on the thumbnail on the right (click it).

The depth of field is controlled by two additional parameters to the camera primitive, focal distance and lens size. The former defines how far from the camera the things in focus will be, the latter how blurry it gets the farther away we get from the focal plane.

The lens was approximated as a circle. While being simple, it is somewhat incorrect. The diaphragm blades in a real camera do not form a hole that is perfectly circular. For instance most Hasselblad lenses have 5 blades which will give a pentagon, while most hobbyist SLRs have 6 blades giving a hexagon. It would be rather straightforward to also add parameters for the number of diaphragm blades and their curvature and sample a N-gon instead of a circle … but I don’t think the time spent on it will be justified by the very slight visual enhancement.

A final word. The lens-size in the image above is set to 3 which is rather high given the size of the geometry in that model. For a slightly more realistic setting see this.

Följande böcker har passerat mina ögon nyligen:

Räddaren i nöden av J.D. Salinger.
En bok om en sextonårig killes utanförskap, demoner, dåliga självförtroende, ilska/hat, självdestruktiva beteende, ensamhet och behov av betydelse och sammanhang under några underliga och kaotiska dygn i New York. Ruggigt bra och ganska smärtsam läsning. Kände inte till det småtrista rykte som kantar den här boken innan jag blev upplyst av några kollegor.

Never let me go av Kazuo Ishiguro
En bok om barn på en skola som successivt får reda på att de är kloner av andra barn och att enbart finns för att donera organ till dessa (och andra) vid behov. Boken skildrar lågmält hur känslor, vänskap och kärlek fungerar under den begränsade, oberäkneliga och tröstlösa tid som dessa studenter har… Läsvärd. Men low-key.

Nittonhundra av Alessandro Baricco
En kort vacker (och poetisk) bok om en föräldralös pojke som hittas ombord på ett fartyg där han så småningom växer upp och tillbringar hela sitt liv som en extremt begåvad pianist. Läsvärd, men gör inget direkt känslomässigt anslag.

Skuggorna och regnet av Håkan Nesser
Tre säregna personligheter (outsiders) väljer av olika anledningar att bo med varandra. Ett plötsligt mord får deras vägar att skiljas. 30 år senare är mordet fortfarande ouppklarat men personerna får en anledning att träffas igen och reda ut allt outrett. En mörk bok om det strävsamma att vara människa men med en ljusstrimma hopp i det mörka. Mycket bra! Och med ett härligt användande av det svenska språket.

Siddhartha av Hermann Hesse
En ganska skum bok om Sidhartha som söker meningen med livet, först som asket och lärjunge under stora ledare (Buddha t.ex), sen som rik och framgångsrik hedonist med älskarinna, sedan som lärjunge igen under en vanlig “arbetare” vid namn “färjkarlen”. I detta introverta sökande blir en förlorad son det som lockar fram en outhärdlig lidelse hos Sidhartha … något som hjälper honom att komma till insikt om livet. Som sagt: Ganska skum och inte direkt lättläst. Men har sin behållning ju närmare slutet man kommer.